Det var en dröm...

Satt och läste i tidningen om hur vissa artister och kulturpersonligheter tillfrågats om huruvida de var intresserade av att skriva något vackert till Viktorias bröllop. Till min glädje var det flera som inte till något pris skulle kunna tänka sig att medverka på något sätt till spektaklet.

Lade ifrån mig tidningen och funderade en stund på hur det kan komma sig att det råder en så kompakt massmedial tystnad i fråga om Sveriges statsskick. Hur en så viktig fråga inte ens fick lov att tas upp i den senaste grundlagsutredningen. Hur tystnaden kring denna fråga ingick i direktiven till utredningen.

Sedan satte jag på TV:n och där satt kungen och hade precis börjat ett tal till nationen.

Han såg allvarlig ut. Och för en gångs skull talade han med lugn, tydlig och fast stämma.

"Kära medborgare", började han. Och fortsatte:

"Sedan urminnes tider har Sverige varit ett kungadöme. Det har egentligen fungerat bra. Ofta har det på tronen suttit kloka människor som bidragit till landets utveckling. Under andra perioder har det suttit mindre kompetenta individer, men som regel har det hela fungerat ändå tack vare andra kloka människor i rikets ledning. Ibland har monarken varit fullständigt inkompetent eller rätt och slätt skvatt galen. Detta har som regel orsakat landet stor skada och många människors olycka.

Men genom alla dessa tider med varierande regenter har systemet fungerat under många, många århundraden. Som den sista länken i denna långa kedja, kan jag inte undgå att fundera över min roll. Över mitt ämbete. Över vad det symboliserar. Dessa funderingar fyller mig med oro. Oro över hur monarkin skall kunna mötas med någon sorts respekt i den framtid som vi ännu bara anar. Oro över hur vår nation skall uppfattas i denna framtid. En framtid som måste präglas av alla medborgares delaktighet. Alla medborgares engagemang. Och allas tro på möjligheternas gränslöshet.

I denna tid står vissa länders ledare stolta och trygga. Står med raka ryggar och fast blick mot framtiden. Står med den auktoritet som följer av att de valts i fria val av fria medmänniskor. Andra länders ledare är av en annan sort. De har fuskat sig till makten genom korrumperade val, andra har krossat oppositionen genom grym brutalitet och skrämt bort alla motkandidater. Åter andra har utsetts inom en liten härskande klick som genom brott mot mänskligheten håller ett helt folk i förtryck.

Sedan finns det några som inte på något sätt utsetts till sina ämbeten. Sådana som har blivit ledare endast och uteslutande genom att de fötts av vissa föräldrar och först i barnaskaran.

Sådana som jag. Som utan någon som helst hänsyn till duglighet, list eller fallenhet blivit sitt lands högste formella ledare. Sitt lands statschef.

Som vald av ett folk kan man vara stolt. Som buren av en nations förhoppningar kan man stå rak i ryggen och möta omvärlden. Som utsedd av fria medborgare i fria val kan man med tillförsikt ta sig an framtiden och dess utmaningar.

Jag känner att jag inte kan det.

Med en statschef som man valt kan man som medborgare känna delaktighet. Med en statschef som i sann demokratisk anda valts till sitt ämbete kan en nation med auktoritet delta i det globala samarbetet. Med ett statsskick som erkänner alla medborgares förmåga, vilja och kompetens att fatta beslut om vem som skall representera dem, kan en nation med kraft ta itu med uppgiften att försöka göra framtiden ljus. I samarbete med andra fria nationer.

Jag känner att kungadömet Sverige är hämmat i detta avseende.

Varje barn som föds på jorden borde ha rätt till en framtid som det själv får vara med och forma, i kraft av sina egna unika egenskaper. Sina talanger, sina intressen och sina förmågor. Det må gälla intellektuell begåvning, konstnärliga talanger, mänskliga egenskaper eller sexuell läggning.

Mina egna barn har inte den möjligheten. De är fångade i monarkins fängelse.

Varje förälder vill ge sina barn förutsättning att utvecklas till just den unika individ som just det barnets egenskaper och personlighet ger förutsättningar till.

Jag har som far till mina barn inte den möjligheten. Jag är fången i monarkins fängelse.

I denna tid, då jordens människor står inför enorma utmaningar, måste allt göras för att så många det någonsin går, skall känna sig delaktiga och ta sin del av ansvaret för vår gemensamma framtid. Endast fria människor kan göra detta. Endast människor som tillerkänns förmåga att själva välja sina ledare och representanter kan känna den trygghet som gör att de törs se de svåra problemen sådana de är och därmed vara med och vidta de nödvändiga åtgärderna. Anta utmaningarna.

Jag har därför av hänsyn till mina barn, till mig själv och min fru och till det underbara land som jag älskar så högt och till det lilla utsatta jordklot som så sårbart virvlar fram i den iskalla rymden, tagit ett beslut. Jag har beslutat att abdikera som kung och statschef för Sverige. Jag har talat igenom detta med hela min familj och alla står bakom mig i detta beslut. Ingen i familjen kommer att åta sig att träda i mitt ställe. Jag har rekommenderat landets politiska ledning att fatta beslut om att avskaffa det ärftliga kungadömet som Sveriges statsskick. Efter vad jag har förstått, kommer från och med nu riksdagens talman att fungera som rikets statschef till dess att formerna för en modern republik har utarbetats. Ett statsskick som anstår en nation som vill göra anspråk på att vara en fri demokrati.

Jag vill tacka er alla för den tid jag varit er kung. Jag vill inte tacka er för er kärlek och värme, för jag kommer aldrig att få veta hur mycket av den som var riktad mot mig som person och hur mycket som var riktad mot ämbetet och hur mycket som var styrt av respekt för anor och tradition.

Jag heter Carl Gustaf Bernadotte och jag är ättling till en invandrare från Frankrike. Min fru heter Silvia och är invandrare. Vi är helt vanliga svenskar.

God kväll.?

Sedan vaknade jag och insåg att jag hade drömt. Reste mig och gick till ännu en dag i kungadömet Sverige.

Landet där tystnaden ännu regerar.

Postad av Bo Hedqvist i Kungälv , 10 december 2009

Underbart! Så vackert skrivet!

Postad av Holger Lövestad i Stockholm , 10 december 2009

En underbart inlägg. Tyvärr finns nog varken moraliska eller intellektuella resurser hos "vår" konung att fatta ett sådant beslut.

Postad av Benjamin i Estocholmo , 12 december 2009

Hoppas din nästa dröm där Sveriges statschef säger något är, Kära medborgare jag abdikerar. Ajö.

Postad av Michael Schreiter i Malmö , 14 december 2009