Republic - Storbritannien
Magnus Simonsson
Erik Nordblad
Dela denna sida med andra!
Webbplatsen är utvecklad av Framkant Media AB
Och drivs i SpaceLoops CMS
Institutionaliserad ojämlikhet som affärsidé
Jag tillhör inte målgruppen för nystartade Kungliga magasinet.
Detta kunde man förvisso misstänka på förhand, men det blir snabbt än tydligare då jag bläddrar igenom de inledande sidornas annonser. Luxuösa herr- och hästgårdar (egen helikopterplatta, nog kunde det vara praktiskt?!) och skärgårdsidyller i mångmiljonklassen, inbjudan till ”Jakt-, hund- och fiskemässan i rätt miljö” på Tullgarns slott och allehanda högklassiga konsumtionsvaror.
På hemsidan lockar Kungliga magasinet med tjuvtittar bakom kulisserna ”Vi bjuder våra läsare på exklusiva intervjuer med svenska som europeiska kungligheter, vi tittar in i vackra slott, öppnar de kungliga smyckeskrinen och visar en unik värld som få människor har tillgång till.”
Och det är ju just det – att få människor har tillgång till denna värld. Det här är institutionaliserad ojämlikhet som affärsidé, där kunglig ”mystik” och exklusiva privilegier paketeras och framställs som kittlande.
Chefredaktören Roger Lundgren uttalade i samband med lanseringen ambitionen att utgöra motvikt till den i hans tycke alltför negativa bilden av monarkin och den svenska kungafamiljen. Lundgren står själv som skribent för den absoluta merparten av magasinets reportage, liksom för tidningens ”blandat”-sidor under vinjetten ”Royal Roger rekommenderar”.
Kungliga magasinet ställer sig verkligen på trygg och väl beprövad mark, som en mix av populärhistoriska magasin, kungliga damtidningar och exklusiva glossiga heminredningsmagasin. Det är porträtt av levande och döda kungligheter, en artikel om hovjuveler och bildspecialen ”Månadens slott” (denna månad Gripsholm).
Monarkins exklusiva miljöer och rekvisita - bordsdukningar, den kungliga vaggan, guldglänsande salar etc. etc. - fetischeras och begapas i tjusigt belysta bilder och utförliga beskrivningar. Hela tiden detta ”följ med på”-sätt att tilltala läsaren, som i reportaget om representationsmiddag med kungafamiljen: ”Följ med kungliga magasinet bakom dörrarna och in till en värld av historiska seder, utsmyckningar och vackra klänningar.”
En artikel behandlar Serafimerorden, som delas ut till svenska kungligheter (prins Daniel fick den i samband med bröllopet 2010) och utländska potentater. Just denna orden skärskådas också, som av en händelse, av komikern Kalle Lind i nya numret av Republikanska föreningens magasin Reform ( http://repf.se/reform-varen-2012-5473057 ).
Perspektiven skiljer sig dock en aning, och inte bara för att Lind liknar broschen vid ”ett simborgarmärke pimpat av Babsan”. Utan också för att Lind uppehåller sig vid det faktum att orden har förärats diktatorer som sultanen av Brunei och Rumäniens diktator Ceausescu.
Den färska SOM-mätning som presenterades häromdagen visar att andelen av svenska medborgare som bestämt motsätter sig införandet av republik minskat avsevärt. De som svarar att införandet av republik är ett ”mycket dåligt” förslag sjönk från 38% till 31% mellan 2010 och 2011. Den republikanska trenden syns också i att andelen positiva till förslaget ökade från 17% till 20% (2003 var det 14%).
Mot denna bakgrund är det inte att undra på att rojalisterna upplever ett behov av att gå till motoffensiv (och samtidigt göra sig en hacka). Men Kungliga magasinet lär, trots alla snygga bilder och att man uppenbarligen har lyckats locka till sig en del penningstinna annonsörer, inte vinna ny terräng för monarkin. För magasinet vänder sig helt tydligt till de samhällsgrupper som redan är lojala med kungahuset: nationalistiskt sinnade historiesvärmare, överklass och överklasswannabees, allmänt flärdliderligt folk. Vi får väl se hur långt det där räcker som publikunderlag.
26 april 2012
Viktigt republikanskt samarbete i Europas monarkier
I samband med det där bröllopet i juni 2010 tog Republikanska föreningen initiativ till bildandet av The Alliance of European Republican Movements. AERM är en sammanslutning av republikanska grupper i sju europeiska monarkier: Norge, Danmark, Belgien, Nederländerna, Spanien, Storbritannien och Sverige.
Sedan dess har AERM träffats i London vid William Windsors bröllop i april 2011, och nu under den gångna helgen i Köpenhamn i samband med att staden uppmärksammade den danska drottningen Margrethes 40 år på tronen.
Att på detta sätt träffas i samband med en tilldragelse i kungahuset har visat sig vara en bra modell för att nå ut med budskapet. Under lördagens heldagsmöte utbyttes erfarenheter från kampanjarbete och opinionsbildning i våra respektive länder. Tradition har även skapats av festevenemanget Love Republic, som hölls på baren Retro på lördagskvällen som ett alternativ för dem som inte ville delta i firandet av monarkin.
Helgens möte i Köpenhamn har uppmärksammats väl av Sydsvenskan, som i fredags publicerade en debattartikel underskriven av Jon H. Leren, Niels-Erik Ramhøj och mig själv. Under helgen har samma tidning också intervjuat såväl Republikanska föreningens Magnus Simonsson som ordföranden för Den Republikanske Grundlovsbevægelse, Arvid Aagaard. Arvids fyndiga uttryck – att det danska kungahuset är världsberömt i Danmark – blev rubrik på det senare inslaget.
Det uppenbart att samarbetet stärker den republikanska opinionen i våra länder. Den norske statsvetaren Carl-Erik Grimstad omnämnde i P1:s God morgon, världen! härom månaden AERM:s bildande och konsolidering som ett tecken på de europeiska monarkiernas allt mer ifrågasatta ställning. Han förutspådde också att den svenska monarkin blir den första att falla - en uppfattning som jag delar.
Avslutningsvis hölls på söndagen ett öppet seminarium där danska journalisten Kim Bach tillsammans med Sydsvenskans kolumnist Per Svensson och vår brittiska systerförening Republics Graham Smith diskuterade medier och monarki i de respektive länderna. Medan vi i Sverige har sett ett förändrat medialt klimat under de senaste åren – den som lever av medier dör också genom dem, som Per Svensson påpekade – finns det ute i Europa alltjämt en stark tradition av att inte ifrågasätta eller skriva negativt om kungahusen.
Och även bland de medier som ibland publicerar monarkikritiska inslag på ledar- och kultursidor syns ett påtagligt schizofrent förhållningssätt, då detta kombineras med extrabilagor som frossar i kungligheter. Aftonbladet är förstås ett typexempel på svensk mark. Här har vi republikaner en viktig roll att fylla. I en tid då medier, delvis av besparingsskäl, allt oftare väljer de enkla vägarna måste vi utgöra balanserande motröster mot hovens pr-maskineri, uppmana till granskning och ställa krav på ansvarsutkrävande.
Till sist kan nämnas att Republikanska föreningens affisch, med Mobergcitatet "Statsöverhuvud skall tillsättas genom lag, ej genom samlag" och en stiliserad spermie (kan köpas i vår webbutik), väckte förtjusning bland våra europeiska systerföreningar. Vi kan nog se fram emot versioner på andra språk framöver – förslag som ”population, not copulation” och (lite mera vågat) ”elections, not erections” kläcktes under helgen.
17 januari 2012
Politik, inte moral
Kungen är i detta nu återigen i blåsväder. I rådande mediala klimat fastnar diskussionen gärna på den braskande moraliska nivån utan vare sig fördjupning eller lyft. Men att i uppskruvat tonläge debattera den spekulativa frågan om huruvida Sveriges statschef ljugit eller inte leder inte särskilt långt.
Det är, som Lena Andersson konstaterade vid seminariet ”Pompa, kläder, bröllop och regentbebisar” vid Republikanska föreningens kongress för några veckor sedan, inte svårt att (också) ha invändningar mot kungen som person, mot hans människosyn och privatmoral. Till detta hör också att man kan tycka illa om att han far med osanning.
Men problemet är, liksom vad gäller kaffeflickorna och de gubbgrabbiga spritorgierna, inte främst av moralisk art, utan av politisk och principiell. Och detta är en avgörande distinktion, eftersom det moraliska riskerar att dölja det politiska.
Landets statschefs människo-/kvinnosyn är en politisk fråga, liksom hans samröre med organiserade kriminella. Hovets om och om igen demonstrerade förhållningssätt att kungen står bortom ifrågasättande är politiskt och principiellt problematisk. Är det rimligt att ha en skattefinansierad monarki som inte kan granskas och avkrävas ansvar?
Och naturligtvis är själva det ärftliga tillsättandet av statschefsämbetet en politisk fråga, även om många i det politiska etablissemanget helst tycks vilja glömma bort detta faktum. Men med tre riksdagspolitiker nyinvalda i Republikanska föreningens styrelse vid förra månadens kongress, och med förnyad energi i riksdagens republikanska nätverk, finns det skäl att tro på en förändring framöver.
Det förslag om ökad demokratisk insyn i kungahusets ekonomi som kommer att debatteras i riksdagen på onsdag innebär dock bara ett försök att lappa och laga. Det är inte lätt när det gäller ett bygge som är bortom all räddning, och ett system som går rakt på tvärs med alla principer om jämlikhet, kompetens och insyn.
5 december 2011
Blottande kungagräv
Senaste numret av Scoop, utgiven av föreningen grävande journalister, har temat Kungagräv. De drygt 100 sidorna på temat motiveras, skriver redaktör Fredrik Nejman i sitt förord, av att det senaste årets kungabevakning framstår som historisk, ställd mot tidigare medial hovsamhet.
Inslagen i ”Kungagräv” handlar främst om monarken själv, men här finns även en redogörelse för grävarbetet kring Silvias fars nazistkopplingar. Numret innehåller också Thomas Sjöbergs efterord till pocketupplagan av ”Den motvillige monarken” och ett utdrag ur Nuri Kinos bok ”Den svenske gudfadern” om Mille Markovic och Milan Sevo .
Återges gör även Tomas Bengtssons TT-intervju med kungen från i våras, i all sin utdragna plågsamhet. Sammantaget får läsaren en god sammanställning av händelserna under det gångna året, sedan utgivningen av Den motvillige monarken förra hösten.
Mest omskriven har artikeln ”Kungen och prostitutionen”, först publicerad 1977 i pockettidningen R, blivit. Här berättas hur en UD-tjänsteman förser kungen med unga kvinnor under en resa i USA våren 1976.
Men mer intressant är det egentligen att ta del av journalisters och andras berättelser om hur svårt det är att granska Sveriges statschef. Det beror delvis på undantagsregelverket kring monarken, men även på den attityd av upphöjdhet med vilken hovet bemöter, eller inte bemöter, förfrågningar.
När man alls bevärdigar sig att svara ges motiveringar som denna, från hovets ekonomichef: ”Vi svarar inte, som vanligt, på vilka aktier kungen från tid till annan äger. Helt enkelt för att det skapar mer oreda än klarhet.” Vilket förstås inte alls är någon motivering, utan bara nonsens. En häpnadsväckande arrogans som man uppenbarligen är van att slippa undan med.
Man blir påmind om hur högt utbildade och uppsatta personer under det gånga året har skyndat till kungens försvar, till synes oförmögna att begripa sig på fundamentala demokratiska principer som maktgranskning, ansvarsutkrävande och likhet inför lagen. Hur användandet av anonyma källor, som utgått från ett lagstadgat källskydd av dem som har alltför mycket att förlora för att vilja gå ut offentligt, har utgjort grund för misstänkliggöranden och smutskastning av granskande journalister.
Jesper Lindau, som gjorde Ekots inslag om att kungen gynnade egna aktieintressen vid statsbesöket i Brasilien, säger i en intervju att det är dags att sluta ställa upp på hovets spelregler:
”Slutar vi ställa upp på intervjuer där man inte får ställa vilka frågor som helst så måste kungen och hovet till slut ställa upp. Det skulle jag en morgon vilja se alla våra chefredaktörer och ansvariga utgivare skriva en debattartikel om: ’Hädanefter kommer vi att ställa vilka frågor som helst till kungen vid varje intervju.’”
Så skulle det bli än mer uppenbart att kejsaren faktiskt är spritt språngande naken.
11 oktober 2011
Hovjournalistiken mot nya bottennoteringar
Med nyheten om Victoria Bernadottes graviditet påminns man än en gång om att hovjournalistiken tillhör det offentliga samtalets lågvattenmärken. Medan flera av de stora dagstidningarna demonstrerat viss återhållsamhet, kör Aftonbladet och Expressen idag ”Gravid-extra” respektive ”Baby-extra”, omfattande ett helt orimligt antal sidor. Svenska Dagbladets Karin Thunberg talar lyriskt om ”undret på Haga” och ser fram emot en liten ”sessa” eller ”lillprins”.
Thunbergs slutkläm är ”Nu vänder livet blad”. Och självklart utgör Victoria Bernadottes befruktade tillstånd en våt dröm för rojalister och hovets pr-maskineri, efter det senaste årets turbulens kring kungafamiljens förehavanden och relationer, boken Den motvillige monarken – med kvardröjande hot om komprometterande bildbevis – och nu senast kritiken mot Silvias beställda utredning om sin fars förehavanden i Nazityskland.
Till gårdagens Studio Ett i P1 hade man kallat Christopher O'Regan, “historiker”, och Rolf Lundgren, ”hovexpert”, för att kommentera händelsen. Två rojalister som inte presterade djupare analyser än ”svenska folket gläds med dem” och ”tronföljden är nu säkrad”.
Här sätts rojalisternas grundläggande problem i blixtbelysning: de besitter helt enkelt inte förmågan att identifiera sociala strukturer eller politiska principer. Istället fokuserar de helt individerna. Kommentarerna stannar därför vid hur trevliga och populära kronprinsessparet är, eller hur fantastiskt det är att bli förälder.
Båda påstod dessutom att graviditeten kommer att ge Republikanska föreningen problem. Som tur är vet vi i föreningen av erfarenhet att detta inte stämmer. För liksom var fallet vid Victoria Bernadottes bröllop förra året kommer graviditeten, och inte minst ståhejet kring den, medföra att många människor gör slag i saken och blir organiserade republikaner. Det blottar det bisarra faktum att en förvisso glädjande men avgjort privat angelägenhet som en graviditet också – potentiellt – innebär en framtida tillsättning av landets högsta ämbete. Och att det barn som förhoppningsvis föds i mars automatiskt förutsätts vara lämplig som statschef.
18 augusti 2011
Det är inte lätt att vända blad i blåsväder
Det är glädjande att se hur unison kritiken mot hovets sätt att hantera de senaste veckornas skandalrubriker har varit. Förvisso finns det en och annan tillskyndare, så som PJ Anders Linder som häromdagen debatterade med Republikanska föreningens Peter Althin i TV4s Nyhetsmorgon.
Men ståndpunkten att det hela kan bedömas som en privatsak faller platt till marken. Kungens vagt formulerade skriftliga kommentar - en form av envägskommunikation som känns synnerligen förlegad - är självklart inte tillräcklig då det handlar om samröre med organiserad brottslighet i hans absolut närmaste kretsar.
Ännu en gång kan man förvånas över hovets bristande PR- och krishanteringsstrategier och monarkens sanslösa arrogans. Här förefaller en ja-sägande hovkultur frodas, på ett sätt som känns allt annat än - som kungens valspråk så ironiskt påstår - "i tiden". Kungen anser uppenbarligen inte att vi - "undersåtarna" - som betalar för hans fioler har rätt att i gengäld förvänta oss öppenhet kring hans förehavanden.
Återigen belyser händelser och figurer i kungens umgängskrets den ärftliga monarkins principiella problematiker. För naturligtvis borde inte kungens personliga inställning till ansvarsfrågan spela någon som helst roll. Vi borde istället ha ett statsskick som tillförsäkrar oss medborgare möjligheten att i demokratisk ordning utkräva ansvar av landets statschef.
Men föreliggande grundlag ger kungen rätt att - så som hovet nu gjort - välja att inte vidare kommentera ärendet, att inte förklara närmare vad han gjort och inte gjort, vad han känt till och inte känt till. Och någon möjlighet att välja bort honom medges som bekant inte heller inom arvsmonarkins ramar.
Det är därför grundlagen, snarare än en aldrig så arrogant monark, som utgör huvudproblemet här. Det är den debatten som nu måste föras vidare. Republikanska föreningen drar sitt strå till stacken genom att tillsätta en utredning om Sveriges framtida statsskick: http://www.repf.se/nyheter/repf-tillsatter-en-utredning-om-framtidens-statsskick-6321358
26 maj 2011
Omänskliga spekulationer om gravidmage
Alltsedan bröllopet har spekulationer om Victorias barnlängtan och graviditet varit ett återkommande tema på skvallerblaskornas löpsedlar. Här illustreras monarkins kanske mest omänskliga sida - den personfixering som är en konsekvens av arvsprincipen. Det hela är förnedrande för alla, innanför eller utanför den gyllene buren.
Pressen utifrån att bilda familj kan vara nog så kännbar för oss utan "blått blod", och besvärlig att hantera för den som av ett eller annat skäl inte kan eller vill få barn. Men på Victorias axlar vilar inte bara förväntningar om att ge föräldrarna barnbarn eller att reproducera en släktlinje, utan krav på att reproducera ett helt statsskick.
Det är denna i monarkin inneboende logik som Se & Hörs och Hänt i veckans löpsedlar är ett uttryck för. Victorias kropp tillhör liksom "oss" - svenskarna, nationen. Därför kan man tillåta sig dessa spekulationer trots att var och en borde inse grymheten i rubriker om putande babymage, inte minst med tanke på att det är välkänt att Victoria hade ätstörningar då hon var yngre.
Som tidigare sagt: arv och blod är ovärdiga som principer för ämbetesinnehav i en modern demokrati. Jag önskar Victoria sexuell och reproduktiv, politisk och religiös frihet - som civil medborgare i republiken Sverige.
23 april 2011
Änglar till Japan och republikaner till Oslo och London
Den new age-inspirerade norska prinsessan Märtha Louise driver sedan ett par år tillbaka Engleskolen (Astarte Education) tillsammans med en affärspartner. Eleverna lär sig bland annat att kontakta änglar. Norska Dagbladet rapporterade igår om hur änglaskolan väckt uppseende genom en statusuppdatering på facebook med anledning av katastrofen i Japan:
Send englene til katastrofeområdene for å gi sitt lys, sin frekvens, sin tone slik at Moderjord kan komme i balanse så fort som mulig. Husk at der altid er en skjult velsignelse i alt… Se lyset i alle muligheter.
Det låter som en dålig Norgehistoria, och kritiska röster har förstås påpekat att översändning av annat än tankar och änglar kan vara till mer nytta i det rådande läget.
Överhuvudtaget har Märtha Louises sätt att kapitalisera på sin prinsesstitel väckt en del debatt i Norge på senare år. Krav har framförts på att hon ska avstå från sin kungliga titel om hon vill fortsätta sin affärsverksamhet. Tyvärr är protesterna inte så omfattande som man kunde förvänta sig – en undersökning i höstas indikerade att bara en knapp tredjedel av norrmännen ställde sig bakom detta krav.
Monarkin har uppenbarligen ett starkt stöd i Norge, men opinionsläget börjar förändras (och det alltså med god hjälp på traven av vissa medlemmar av kungahuset). Glädjande nog finns det nu goda utsikter för en stark republikansk rörelse i vårt grannland.
Den omstartade föreningen Norge som republikk tar nya krafttag då man på lördag (19/3) samlas till ett konstituerande möte i Oslo. En innehållsrik hemsida är redan sjösatt: http://www.republikk.no
Republikanska föreningen i Sverige kommer att närvara vid Oslo-mötet genom styrelseledamot Tariq Bacchus och generalsekreterare Mona Abou-Jeib Broshammar. Vår systerförening i Danmark representeras av Viggo Smitt och från brittiska Republic kommer Graham Smith.
Från Republic rapporteras för övrigt om ett stadigt tillflöde av nya medlemmar, precis som skedde här i Sverige med anledning av Victoria Bernadottes bröllop. En annan parallell är att en hel del människor ser till att fly från de påtvingade ”festligheterna”. Tidningen The Guardian kunde häromdagen rapportera att försäljningen av utlandsresor för den aktuella helgen har skjutit i höjden.
För egen del ser jag dock fram emot att tillbringa bröllopshelgen i London och delta i det utbud av republikanska aktiviteter som anordnas i Republics regi, tillsammans med en del andra som inte heller blev bjudna till bröllopet.
Länkar:
http://www.dagbladet.no/a/15791302/
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7779643.ab
http://www.guardian.co.uk/uk/2011/mar/13/royal-wedding-surge-foreign-holidays
13 mars 2011
2010 blev året då debattläget förändrades
Monarkin hamnade återigen i blåsväder då programmet Året med kungafamiljen – en sedvanlig kavalkad av åldringar och barn med blommor och positiva röster som talade om insatserna för miljö och barns rättigheter – möttes av en massiv kritik i pressen.
TV-licenspengar används här till att göra TV-program så hovsamma att de kunde varit gjorda av hovet självt. Kritiken avfärdas konsekvent genom hänvisningar till att den granskande uppgiften sköts i andra program. Men var då, frågar man sig?
Och, var är logiken i att researchern Tove Meyer flyttades från P3:s Morgonpasset med hänvisning till rollen som medförfattare till Den motvillige monarken, medan SVT gav kungavännen Meta Bergkvist uppdraget som producent för Året med kungafamiljen? Man kan onekligen fråga sig vad begreppet Public Service egentligen betyder för de centrala aktörer på SVT och SR som gång på gång bortser från kraven på journalistiskt oberoende och balans.
Ändå bådar de starka reaktionerna, där det till och med dragits paralleller till Nordkorea, gott. De understryker det faktum att vi nu har ett förändrat offentligt debattläge vad gäller hovet och monarkin. Det finns ett större utrymme för kritiska synpunkter, och monarkins märkligheter kommer i större utsträckning fram i ljuset. Detta trots att möjligheterna till insyn starkt kringskärs av exempelvis märkliga undantagsregelverk vad gäller hovstaternas ekonomi, och trots att hovet med näbbar och klor bekämpar öppenhet och försvarar sina privilegier.
Republikanska föreningens årskrönika för 2010 har den ödesmättade rubriken ”År 2010 – början till slutet för monarkin”. Vi får se om framtidens historiker ger oss rätt i vår förutsägelse. Krönikan tar ett helhetsgrepp på det offentliga samtalet kring statsskicksfrågan och monarkin under året, och sammanställer de ur vårt perspektiv mest intressanta utspelen och inläggen. Du kan läsa den här http://www.repf.se/content/images/list_211/23849_1961484075.pdf
17 januari 2011
Dags att sluta underskatta människors förmåga att förstå demokratiska principargument
17 augusti 2010
Det finns andra alternativ än kung/drottning eller president!
31 december 2009
Helena Tolvhed är styrelseledamot i Republikanska föreningen och historiker vid Stockholms universitet.
Magnus Simonsson
Erik Nordblad
Webbplatsen är ligger i Framkant och drivs av SpaceLoops CMS v.3.5.4