Magnus Simonsson
Erik Nordblad
Monarkin hamnade återigen i blåsväder då programmet Året med kungafamiljen – en sedvanlig kavalkad av åldringar och barn med blommor och positiva röster som talade om insatserna för miljö och barns rättigheter – möttes av en massiv kritik i pressen.
TV-licenspengar används här till att göra TV-program så hovsamma att de kunde varit gjorda av hovet självt. Kritiken avfärdas konsekvent genom hänvisningar till att den granskande uppgiften sköts i andra program. Men var då, frågar man sig?
Och, var är logiken i att researchern Tove Meyer flyttades från P3:s Morgonpasset med hänvisning till rollen som medförfattare till Den motvillige monarken, medan SVT gav kungavännen Meta Bergkvist uppdraget som producent för Året med kungafamiljen? Man kan onekligen fråga sig vad begreppet Public Service egentligen betyder för de centrala aktörer på SVT och SR som gång på gång bortser från kraven på journalistiskt oberoende och balans.
Ändå bådar de starka reaktionerna, där det till och med dragits paralleller till Nordkorea, gott. De understryker det faktum att vi nu har ett förändrat offentligt debattläge vad gäller hovet och monarkin. Det finns ett större utrymme för kritiska synpunkter, och monarkins märkligheter kommer i större utsträckning fram i ljuset. Detta trots att möjligheterna till insyn starkt kringskärs av exempelvis märkliga undantagsregelverk vad gäller hovstaternas ekonomi, och trots att hovet med näbbar och klor bekämpar öppenhet och försvarar sina privilegier.
Republikanska föreningens årskrönika för 2010 har den ödesmättade rubriken ”År 2010 – början till slutet för monarkin”. Vi får se om framtidens historiker ger oss rätt i vår förutsägelse. Krönikan tar ett helhetsgrepp på det offentliga samtalet kring statsskicksfrågan och monarkin under året, och sammanställer de ur vårt perspektiv mest intressanta utspelen och inläggen. Du kan läsa den här http://www.repf.se/content/images/list_211/23849_1961484075.pdf