Blottande kungagräv

Senaste numret av Scoop, utgiven av föreningen grävande journalister, har temat Kungagräv. De drygt 100 sidorna på temat motiveras, skriver redaktör Fredrik Nejman i sitt förord, av att det senaste årets kungabevakning framstår som historisk, ställd mot tidigare medial hovsamhet. 

Inslagen i ”Kungagräv” handlar främst om monarken själv, men här finns även en redogörelse för grävarbetet kring Silvias fars nazistkopplingar. Numret innehåller också Thomas Sjöbergs efterord till pocketupplagan av ”Den motvillige monarken” och ett utdrag ur Nuri Kinos bok ”Den svenske gudfadern” om Mille Markovic och Milan Sevo .

Återges gör även Tomas Bengtssons TT-intervju med kungen från i våras, i all sin utdragna plågsamhet. Sammantaget får läsaren en god sammanställning av händelserna under det gångna året, sedan utgivningen av Den motvillige monarken förra hösten.

Mest omskriven har artikeln ”Kungen och prostitutionen”, först publicerad 1977 i pockettidningen R, blivit. Här berättas hur en UD-tjänsteman förser kungen med unga kvinnor under en resa i USA våren 1976.

Men mer intressant är det egentligen att ta del av journalisters och andras berättelser om hur svårt det är att granska Sveriges statschef. Det beror delvis på undantagsregelverket kring monarken, men även på den attityd av upphöjdhet med vilken hovet bemöter, eller inte bemöter, förfrågningar.

När man alls bevärdigar sig att svara ges motiveringar som denna, från hovets ekonomichef: ”Vi svarar inte, som vanligt, på vilka aktier kungen från tid till annan äger. Helt enkelt för att det skapar mer oreda än klarhet.” Vilket förstås inte alls är någon motivering, utan bara nonsens. En häpnadsväckande arrogans som man uppenbarligen är van att slippa undan med.

Man blir påmind om hur högt utbildade och uppsatta personer under det gånga året har skyndat till kungens försvar, till synes oförmögna att begripa sig på fundamentala demokratiska principer som maktgranskning, ansvarsutkrävande och likhet inför lagen. Hur användandet av anonyma källor, som utgått från ett lagstadgat källskydd av dem som har alltför mycket att förlora för att vilja gå ut offentligt, har utgjort grund för misstänkliggöranden och smutskastning av granskande journalister.

Jesper Lindau, som gjorde Ekots inslag om att kungen gynnade egna aktieintressen vid statsbesöket i Brasilien, säger i en intervju att det är dags att sluta ställa upp på hovets spelregler:

”Slutar vi ställa upp på intervjuer där man inte får ställa vilka frågor som helst så måste kungen och hovet till slut ställa upp. Det skulle jag en morgon vilja se alla våra chefredaktörer och ansvariga utgivare skriva en debattartikel om: ’Hädanefter kommer vi att ställa vilka frågor som helst till kungen vid varje intervju.’”  

Så skulle det bli än mer uppenbart att kejsaren faktiskt är spritt språngande naken.