Republikansk medvind

Det är mycket som går oss republikaners väg nu. Sydsvenska Dagbladets enkätundersökning bland riksdagsledamöter indikerade att majoriteten är principiella motståndare till monarkin. Höstens SOM-undersökning visade glädjande – men långt ifrån oväntade – siffror, som förhoppningsvis en gång för alla ska göra slut på slentrianmässiga hänvisningar till att ”tre av fyra” vill ha kvar monarkin. För trots den massiva mediala uppbackningen av kungahuset och politikernas feghet i frågan inser allt fler monarkins oförenlighet med tanken på alla människors lika värde.

Siffrorna är nog knappast ”trots” det förestående kronprinsessbröllopet – som flera tidningar formulerade det – utan snarare ”tack vare”. Faktum är att kvällstidningarna, SVT och Ebba von Sydow har gjort ett gott jobb åt oss i Republikanska Föreningen. Antalet medlemmar i föreningen har under det gångna året ökat kraftigt och tendensen intensifieras ju närmare bröllopsdagen vi kommer.

Jag tror inte att det är så enkelt som att svenska folket ogillar gymägare Daniel Westling. Men visst uppstår det en krock mellan å ena sidan Ockelbo, vanlighet och Westlings uppenbara obekvämhet i rampljuset, och å andra sidan den upphöjda positionen i förhållande till medborgarna – ständigt markerat i ett förvirrande ”regelverk” för tilltal och titlar – som utgör själva grunden för ett kungahus. Jag tror att denna paradox föder reflektion kring, och tvivel på, monarkin som institution. Man får helt enkelt inte ihop ekvationen.

Många känner nog också som jag en stigande irritation över att ständigt matas med triviala och mer eller mindre sensationslystna detaljer om kungahuset och det förestående bröllopet. Man tröttnar på att ofrivilligt delta i (och finansiera) denna dokusåpa. Det blir uppenbart att monarkin – som Vilhelm Moberg konstaterade – är förnedrande för alla inblandade.

Förnedring är nog också vad många stockholmsbor kommer att känna då de tvingas bli statister i Love 2010-jippot. Även för oss som bor utanför huvudstaden kommer den redan överväldigande uppståndelsen att växa till proportioner man bara kan bäva inför.

Det är således lätt att förutspå en fortsatt medlemstillströmning för RepF. För slutsatsen är uppenbar: Ju mer strålkastarljuset riktas mot kungahuset, ju mer otidsenlig och absurd framstår institutionen. Och med en allt starkare rörelse för monarkins avskaffande kommer det att bli allt svårare att inte lyfta statsskicket som en politisk fråga som svenska medborgare måste få ta ställning till.