Republiken och konstitutionen är kung

Det saknas ett konstitutionellt grepp i Sverige, vi talar aldrig om vår grundlag, vår konstitution, i den inhemska debatten. Detta är ett mycket stort politiskt handikapp, eftersom få inser vad som ligger till grund för vår demokrati och vad som hänt med den under de senaste 100 åren. Vi tar demokrati allt för givet i Sverige.

När kungahuset tappade sina sista officiella statsmannafunktioner i samband med grundlagsändringen 1974 stärktes istället statsministerns makt i Sverige. Idag har vi en av de starkaste statsministersämbeten i världen, tillsammans med t.ex. monarkin Storbritannien. Vi saknar de facto en statschef, en konstitutionell motpol mot statsministern och regeringen. Det är statsministern som styr.

Orsaken till att ingen reagerar på detta är att vi i Sverige inte haft några konstitutionella kriser som ställt problematiken på sin spets. Ingen partikonstellation har heller haft så stor majoritet, inte ens Socialdemokraterna, att en statsminister sett möjligheten att springa sta med sin makt. En del statsministrar har varit ganska enväldiga av sig, som Olof Palme och Göran Persson, men det har i första hand drabbat deras egna kabinett.

Vi saknar en statschef i Sverige, vårt substitut är en märklig hybrid, uppkommen ur en urgammal, despotisk historik, omstöpt till en modern demokrati, maktlös enligt grundlagen, men som likt förbannat tar mycket plats ändå. Det finns ingen monarkist i dagen Sverige som skulle våga ta kungahuset längre än så här, det vore ett brott mot vår demokrati, det är vi alla överens om. Men är vi då överens om en obefintlig statschef, att betala för pomp och gala som inte står i relation till denna impotens?

Jag vill ha en statschef som är en reell motpol till regeringsmakten, en president som politiskt bollplank, någon som har en åsikt, en agenda, en politisk vilja. Det skall vara en president vald av folket, inte av riksdagen, därför en stark president. Presidenten skall sitta i det f.d. kungliga slottet och dennes arbete skall kosta avsevärt mer än den gamle monarkens (så det argumentet är oväsentligt), eftersom min president har makt, all den makt som kungen vare sig kan eller tillåts inneha.

Detta är essensen i problematiken, vi har en konstitutionell kris i Sverige, vår statschef, liksom kejsaren i sagan, saknar kläder på kroppen.

Torbjörn Kvist

Mölnlycke

Dela med andra!