Sveriges kung - ett kulturellt meme

Den 4 november 2010 kommer en påtagligt besvärad och nervös Carl XIV Gustaf ut till det som brukar vara en trivsam pressträff om hans årliga älgjakt. Den här gången är det helt annorlunda. Pressuppbådet är större och mer angeläget än någonsin. Alla vill höra kungens kommentarer om boken ”Carl XIV Gustav - den motvillige monarken”, en bok som brutit en osynlig vall om att man inte publicerar skandalösa uppgifter om Sveriges kung. Kungens kommentarer blir platta och upplevs av många som ett antiklimax när han säger de numera berömda orden ”nu vänder vi blad”. Vad han förmodligen inte förstod var att det var en mycket bra beskrivning av vad som hände i just det ögonblicket. Det vändes nämligen ett blad i kulturell mening, ett nytt meme fick fäste i den svenska kulturen: Sverige kan vara utan kung.

Ett meme är för kulturell överföring vad gener är för genetisk överföring och evolution. Själva ordet kommer från grekiskan mimeme som betyder ungefär ”det som är imiterat” och myntades av den brittiske forskaren Richard Dawkins 1976. För att idéer, sätt att göra saker eller slogans skall sprida sig mellan människor så måste de gå att minnas och vara möjliga att imitera. Inledningen i Beethovens 5:e symfoni brukar användas som ett exempel på ett lättimiterat meme.

All samhällsförändring har skett först när ett meme har spridit sig till tillräckligt många människor för att bli ”sanning”. Revolutionsvågen i arabvärlden våren 2011 är ett typexempel på att memespridning har oerhörd betydelse, via sociala media spreds memet att ”vi behöver inte finna oss i diktatur” som ett virus genom Tunisien, Egypten och Libyen vilket fick dramatiska konsekvenser.

En kung är en kulturell symbol, ett meme. Vi har i Sverige haft ett hårt förankrat meme som förts vidare från generation till generation om att det är nödvändigt och bra med monarki även om konkurrerande memes gradvis har fått fäste vilket har urholkat själva kungamakten. Men memet om monarkins nödvändighet och nytta har varit så starkt att inte ens socialdemokraterna som haft makten längre än något annat parti och de facto har kravet på republik i sitt partiprogram har vågat utmana det memet.

I det moderna mediasamhället är transparens ett ökande krav och memet om att det är nödvändigt med öppenhet ökar genom de sociala mediernas frammarsch. Det är i ljuset av det som vi kan se att det som nu skrivs om Sveriges kung är en oundviklig konsekvens av att memes ändras och muterar. För en ny generation är öppenhet en självklarhet, de kan inte förstå varför kungen skulle stå över en sådan insyn när alla andra kändisar visas upp i alla tänkbara situationer.

I många andra länder har memet om att monarki är ett föråldrat statsskick fått fäste sedan lång tid tillbaka. Nu har tiden kommit till Sverige. De som hävdar att kungen borde abdikera till förmån för Victoria vill förmodligen inte riktigt erkänna för sig själva att de redan delvis är ”infekterade” med memet om att monarkin i Sverige kommit till vägs ände så man kamouflerar det genom en hybridinställning. Dock är nu meme-bollen i rullning och vi kommer fortare än vi själva anar att avskaffa monarkin och anpassa oss till det som många andra länder redan gjort, den moderna utvecklingen.

Det meme som finns i titeln på boken ”Den motvillige monarken” är det meme som kungen själv nu personifierar. Kungen är på alla plan motvillig, kungen vill inte kommentera boken, kungen vill knappt kommentera sin väns inblandning med kriminella och kungen vill definitivt inte diskutera monarkins vara eller inte vara. Men hans motvillighet är nu ett starkt meme som sprider sig och förökar sig i de svenska medborgarnas hjärnor och då är det som Dawkins skriver i sin bok där han definierar ett meme: ”När information blir kopierad om och om igen, med variationer och urval med några varianter över andra, så måste man få evolution”. Sanningshalten i det som sprids om kungen har i nuläget ingen betydelse, evolutionen är satt i rörelse.

Mike Florette,
Retorikexpert

Dela med andra!